5.11.12

h o n - l y f t e r - b l i c k e n









Foto: Hanna Rössner




"Jag vägrar gå där vägen är för rak. För jag hittar varken fram eller tillbaks. Jag är så mycket bättre i fantasin, fast jag vet den får man inte leva i."

Melissa Horn




Jag har en längtan att skapa och uttrycka mig...jag vet bara inte vad...eller hur...bara att jag vill...men jag bromsar mig själv hela tiden....skulle nog kunna bli manisk...och aldrig sluta om jag väl började. Men jag tror att tiden snart är inne....måste bara våga släppa kontrollen lite och möta mig själv.

Vågar du?



STYRKEKRAMAR
Hanna





14 kommentarer:

  1. Finaste Hanna, skulle vilja säga kör, bara kör...kan aldrig bli fel att lyssna på sitt hjärta & gå på intuition. Med din känsla för stämning & personlighet är succén given!

    Man ångrar mycket sällan de saker man gjort, utan bara de man inte gjorde.

    Självklart ska det stämma in i livet där man befinner sig... men hur vet man när det är helt rätt?

    Öppnade själv butiken Trädgårdsdrömmar för 4 år sedan, har inte ångrat det en sekund.

    Lycka till du fina,



    Lydia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina, FINA Lydia, TACK för dina ord, du anar inte vad glad och rörd jag blir av din kommentar...speciellt just nu när jag är inne i en grubblarperiod. Jag önskar så att jag var modig...modig att våga hoppa från tryggheten ett tag...samtidigt som det är tryggheten som gör mig lugn...hm....tror att det är dags att börja jobba på min självkänsla lite...hur man nu gör det.

      MASSOR AV KRAMAR till dig!!!

      UNDERBART att du vågade öppna din fina, vackra butik!
      Hanna

      Radera
  2. Ja det är något att fundera över, varför man alltid bromsar sig själv...Man har så mycket mer kapacitet än man använder. Tänk att det ska vara så svårt och så många hinder på vägen innan man vågar titta över kanten och hoppa. Det kanske faktiskt är alldeles alldeles underbart... ;)
    En fin dag till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, VARFÖR och vad är man rädd för...egentligen? Blir arg på mig själv som är så "harig" i bland (läs ofta). Man skulle naturligtvis våga hoppa oftare...jag SKA våga...någon dag...ska bara ladda lite först!

      STR KRAM till dig och TACK för dina ord Emelie!
      Hanna

      Radera
  3. Ahhhhh - vad jag känner igen mig i de här raderna och jag förstår precis...

    När man väl bestämmer sig så känns det nästan som om man kliver rakt ut och det kan kittla så i magen innan man känner lite mark under fötterna igen. Det är lite skrämmande men samtidigt en så oerhört skön känsla av frihet - att faktiskt våga. Att ha tillit till att det finns där, utan att man vid första anblicken faktiskt kan se det.

    Oj, det här blev långt.... Ville mest bara önska dig lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, tack snälla att du tog dig tid, blir så glad och tacksam för din kommentar! JAAAAA, jag VILL OXÅ komma dit, till den där känslan av frihet som du skriver om..och vara stolt över sig själv... att våga släppa taget lite....hm, har alldeles för mycket kontrollbehov...MÅSTE jobba på det!

      Önskar dig all lycka, STOR KRAM till dig!
      Hanna

      Radera
  4. wieeeeeh, så vackert Hanna!:)) Jag förstår vad du menar med att vilja ha kontrollen och inte förlora sig själv på vägen. Du är fantastisk, kör så det ryker;)) Kanske jag med vågar så småningom...en liten bit i taget...:))

    Kram underbara....

    kråke

    SvaraRadera
    Svar
    1. KRÅKE, Kära underbara!

      Du är för söt, jag rodnar och ler...TACK för dina fina ord, dom värmer och gör mig gott...KLART att du vågar, vi provar tillsammans...snart!

      VARMASTE KRAMEN till dig!
      Hanna

      Radera
  5. Har faktiskt samma känsla just nu...står i valet & kvalet när det gäller en sak som jag velat länge!? Vet att man måste våga!! Säger det själv varje dag till mina tonårsbarn som är mycket duktiga på det, men sen när det kommer till mig själv så....Varför är man sån??? Kram Sofia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, vad skönt med flera som jag....Ja, vad är man rädd för...EGENTLIGEN???? Jag följer fina Karin Björkegrens blogg som drabbats av bröstcancer och inser att jag inte har något problem egentligen...att jag har livet....min älskade man och barn...men ändå...ändå sitter den där taggen av rädsla så hårt i mitt bröst...är så himla trött på mig själv just nu..

      STOR KRAM till dig SOFIA, önskar dig all styrka och mod!
      Hanna

      Radera
  6. Åh Hanna, jag vet hur du känner, jag vandrar omkring med bilder och ideér i huvudet och vet inte riktigt var jag ska börja...allt finns på näthinnan färdigt att fotografera...

    Många
    kramar
    Katarina i Norr

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina Katarina...som jag tycker mig känna men aldrig har mött. Din själ är vacker, det känns ända hit. Du kommer att komma dit du vill, känner det på mig...du har ögon som ser!

      STOR KRAM till dig Katarina i Norr
      Hanna

      Radera
  7. Längesedan jag kikade in här Hanna, och jag slås åter av det vackra och fina här hos dig. Jag förstår precis vad du menar, jag var själv rädd för det jag innerst inne längtade efter, ända tills jag blev svårt sjuk 2006-2007 och var nära att förlora livet. Efter rehabiliteringsåren så fanns ingen tid att förlora. Jag startade mitt företag och har kört i snart två år nu och det är det bästa jag har gjort. Ett tips är att träffa människor i samma situation, jag gick på olika starta eget-kurser för att bolla mina ideér, och där växte mina tankar till konkreta mål. Jag kan se nu att tack vare att jag tog ett första steg så kom de andra på köpet... Svårt att ge någon annan råd, vi är alla olika, men jag önskar dig all lycka till och ser fram emot att följa dig på vägen:)
    Kram Milla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Milla!

      ÅÅÅÅ, du anar inte hur glad jag blir för dina ord...tack snälla. Så underbart att du blev frisk.. och berättar...det får mig att tänka...

      Varmaste kramar till dig, önskar dig all lycka till Milla!

      Hanna ♥

      Radera