17.4.08

v a c k r a - b r u d s l ö j a





























Det bränner fortfarande i mitt hjärta..vill inte läsa om allt men liksom dras till det ändå...vill veta men ändå inte.



Försöker finna svar som inte finns....försöker att tänka på vackra saker istället även om det är svårt...brudslöja..idag fick jag hem lite (mycket) från jobbet...visst är det underbart vackert? Jag hoppas att det kryllar av det där Engla är nu...






KRAM
Hanna

11 kommentarer:

  1. Ja det är svårt att inte tänka..och jag tror det är bra att tänka på det..förhoppningsvis lär man sig nåt..att vi skall se efter varann, bli uppmärksamma på saker som inte stämmer, ifrågasätta och känna ansvar för varandras barn...
    Otäcka saker händer ändå, men jag tror ändå att man kan bidra genom att vara närvarande överallt..hoppas du förstår vad jag flummar om :o
    Kram
    Mia
    Ps jättefin brudslöja, både krans och bukett..!

    SvaraRadera
  2. Förstår precis hur du tänker!!! Tror att det Lilla Blanka skriver är bra tankar!

    Underbara bilder!!

    Passar på att önska dig en msyig helg, imrogon väntar redan en ny fredag....
    Kram!

    SvaraRadera
  3. haj hannagumman!
    jag vill tro med att det vimlar av brudsljöja i englas himlar! min lilla dotter på 9 slukar allt och pratar oavbrutet om alla detaljer, vet inte riktigt om jag ska stoppa henne...det är verkligen obeskrivligt, överjävligt...

    varmaste kramen lotten

    SvaraRadera
  4. Skönt att höra att det inte bara är jag som grubblat hela denna veckan-är man mamma-och säkert även annars så fastnar sådana händelser totalt på hjärtat. Det är så grymt och ofattbart och gör en livrädd.. oj vad man värdesätter sina helt vanliga "tråkiga" vardagskvällar med kvällsmat, bad och bollibompa.Kram Ida

    SvaraRadera
  5. Det är klart att det finns brudslöja där..och allt är vackert och lugnt!

    Kram på dig!
    Camilla

    SvaraRadera
  6. Hej Hanna,
    Jag tänker också mycket på lilla Engla. Det är så ofattbart och hemskt och berör verkligen så många. Det är nog viktigt att lyssna på barnen och prata om det hemska i all fall så dom kanske kan förstå. Det är hemskt om dom ska vara rädda för att gå ut tex. Eller att vi själva inte ska våga låta dom gå ut!

    Dina bilder är så fina och poetiska och vilket underbart skåp du fyndat!

    Ha en bra helg!!
    många kramar
    Karin

    SvaraRadera
  7. Vi är många som tänker på Engla och som pratar om henne, tror att det är jobbigare för oss vuxna än vad det är för våra barn.
    Livet måste ändå gå vidare, det enda vi kan göra är att ge stöd och kärlek
    Ha en trevlig helg
    Camilla

    SvaraRadera
  8. Hej Hanna!
    Äntligen lite tid att lämna en kommentar. Jag har varit ute och rest i en vecka, och är nyligen hemkommen. Men även när jag är utomlands, måste jag bara gå in och titta lite på era bloggar, även om jag inte hinner kommentera.
    Genom att läsa din blogg, förstod jag också att de hittat Engla. Det kändes sååå grymt och svårt, och vi pratade länge om detta efter jag läst på bloggarna, de andra visste precis som jag heller ingenting. Det ofattbara lämnar ingen normal människa oberörd!
    Säger som Camilla, vi måste gå vidare och ge varandra stöd & kärlek.
    Många kramar till dig från
    Ingrid
    PS. för två veckor sedan hälsade också Pia och Ben på i butiken. Det var riktigt trevligt. DS

    SvaraRadera
  9. halloj såklart vill jag ta en fika med dig ju! strosa i gamla stan ed dig vore såååååå kul, jag har ju mitt lilla bihang gustis...han är en ille som älskar stan, mmmmmmm den där butiken s, kunder ju inte tänka där, gus började morra...mysigaste butiken jag sett, totaltlivsfarlig för plånisen! vi kan väl mejlas; lotten@rudu.se varmastekramen lotten

    SvaraRadera
  10. hallå ännu engång!

    jag har en utmaning på mn sida till dig! gör den om du har tid och lust!

    varmkraam igen! lotten

    SvaraRadera
  11. Hej Hanna!
    Det har verkligen tagit hårt på oss alla det som hänt lilla Engla...
    På Måndag vet jag att alla lastbilschafförer ska stanna en viss tid för Englas skull!
    Hoppas solen skiner på er. Det gör den inte hos oss...
    kram Susanne

    SvaraRadera