d e t - ä r - e n - r o s - u t s p r u n g e n

Det är en ros utsprungen av
Isais rot och stam,
av fäderna besjungen,
den står i tiden fram,
en blomma skär och blid,
mitt i den kalla vinter,
i midnatts mörka tid.



Om denna ros allena
ljöd för Jesajas ord,
att född av jungfrun rena
han frälsa skall vår jord.
Av Herrens nåd och makt
oss detta under skedde,
som oss profeten sagt.



Den späda rosen fina,
som doftar salighet,
i mörkret skall den skina,
besegra dunkelhet.
Sann Gud och männska sann,
oss arma mänskor frälsa
från synd och död han kan.



O, Jesus, dem som klagar
i denna jämmernsdal
nu med din hjälp ledsaga
till himlens högtidssal
Ja, i din Faders hus
låt oss dig evigt lova
i salighet och ljus.




text: Thekla Knös








Lovisa, min Älskade, Älskade Syster!

Jag saknar ord över hur lycklig jag är över Er nyfödda lilla flicka, jag ska bära henne i 
mitt hjärta så länge jag lever.

Hanna