Till Er!
Hej alla underbara! Jag blir så rörd av alla era gulliga ord till mig, dom värmer verkligen. TACK snälla!
Jag har legat totalt däckad i influensa i tre dagar, har inte kunnat gå upp ur sängen och det händer i stort sett aldrig hur sjuk jag än är. Hoppas att ni slipper denna hemska influensa!
Jag har grubblat och funderat över om jag ska skriva här det jag nu ska berätta om och har kommit fram till att jag ska göra det, dels vill jag inte att ni ska tro att något annat hemskt har hänt och sen vill jag inte ni ska göra samma misstag som jag har gjort.
Jag har blivit kallad till cellprov i säkert minst 5 år, tror att jag tog ett då jag väntade/efter graviditeten för 7 år sedan. Jag tog helt enkelt inte kallelserna till mig..vilket jag ångrar bittert idag. Innan jul tog jag i allafall mig i kragen och gick till provtagningen. Efter ca. 1 månad får jag svar om att dom hittat cellförändringar och att jag skulle få en kallelse till HS för ny provtagning och ev. behandling...hjälp! Jag blev jätteorolig och rädd, inte blev det bättre av att det stod att jag endast fick ha EN anhörig med mig? Anhörig? Varför det? Ev. behandling??? Vadååå? Jag blev lite lugnad då jag ringde till mottagningen och dom meddelade att det endast var lätta förändringar och var väldigt vanligt. Sen berättade flera jag känner att även dom haft cellförändringar vilket kändes skönt att man inte var själv. Oftast gick dom bort av sig själv.
En månad senare går jag på ny provtagning då gynekologen, för säkerhets skull både tar nytt cellprov och "klipper" bort lite vävnad här och där som skickas på analys. Jag skulle absoluuuut inte vara orolig sa gynekologen. Hon skulle höra av sig om ytterligare 6 veckor för provsvar.
Hon ringde förra vecka, efter 3 veckor, och sa att dom måste göra en konisering, då skär dom bort en bit av livmodertappen pga att dom hittat cellförändringar där. Jag skulle inte vara orolig sa hon, det är inte cancer men skulle kunna bli om jag inte behandlade det.
Det jobbiga är att det nu helt plötsligt var kraftiga cellförändringar...hm, utvecklas det så snabbt...jag är livrädd att dom ska hitta ännu mer förändringar vid operationen...Sen ältar jag att jag kan ha gått med dom så länge...Jag skulle ha opererats i onsdags men fick inte då jag var alldles för sjuk...nu ska jag få gå och vänta i en hel månad till...usch och fy...MEN jag SKA klara av detta och jag SKA få bort förändringarna.
Nu säger jag till er som jag har sagt till alla jag känner att gå och ta era cellprov!!!! Det tar sååå kort stund och man slipper gå och känna oro.
Många KRAMAR
Hanna
