15.2.08

h j ä r t a - t i l l - e r


Till Er!






Hej alla underbara! Jag blir så rörd av alla era gulliga ord till mig, dom värmer verkligen. TACK snälla!




Jag har legat totalt däckad i influensa i tre dagar, har inte kunnat gå upp ur sängen och det händer i stort sett aldrig hur sjuk jag än är. Hoppas att ni slipper denna hemska influensa!

Jag har grubblat och funderat över om jag ska skriva här det jag nu ska berätta om och har kommit fram till att jag ska göra det, dels vill jag inte att ni ska tro att något annat hemskt har hänt och sen vill jag inte ni ska göra samma misstag som jag har gjort.

Jag har blivit kallad till cellprov i säkert minst 5 år, tror att jag tog ett då jag väntade/efter graviditeten för 7 år sedan. Jag tog helt enkelt inte kallelserna till mig..vilket jag ångrar bittert idag. Innan jul tog jag i allafall mig i kragen och gick till provtagningen. Efter ca. 1 månad får jag svar om att dom hittat cellförändringar och att jag skulle få en kallelse till HS för ny provtagning och ev. behandling...hjälp! Jag blev jätteorolig och rädd, inte blev det bättre av att det stod att jag endast fick ha EN anhörig med mig? Anhörig? Varför det? Ev. behandling??? Vadååå? Jag blev lite lugnad då jag ringde till mottagningen och dom meddelade att det endast var lätta förändringar och var väldigt vanligt. Sen berättade flera jag känner att även dom haft cellförändringar vilket kändes skönt att man inte var själv. Oftast gick dom bort av sig själv.


En månad senare går jag på ny provtagning då gynekologen, för säkerhets skull både tar nytt cellprov och "klipper" bort lite vävnad här och där som skickas på analys. Jag skulle absoluuuut inte vara orolig sa gynekologen. Hon skulle höra av sig om ytterligare 6 veckor för provsvar.


Hon ringde förra vecka, efter 3 veckor, och sa att dom måste göra en konisering, då skär dom bort en bit av livmodertappen pga att dom hittat cellförändringar där. Jag skulle inte vara orolig sa hon, det är inte cancer men skulle kunna bli om jag inte behandlade det.

Det jobbiga är att det nu helt plötsligt var kraftiga cellförändringar...hm, utvecklas det så snabbt...jag är livrädd att dom ska hitta ännu mer förändringar vid operationen...Sen ältar jag att jag kan ha gått med dom så länge...Jag skulle ha opererats i onsdags men fick inte då jag var alldles för sjuk...nu ska jag få gå och vänta i en hel månad till...usch och fy...MEN jag SKA klara av detta och jag SKA få bort förändringarna.


Nu säger jag till er som jag har sagt till alla jag känner att gå och ta era cellprov!!!! Det tar sååå kort stund och man slipper gå och känna oro.
Många KRAMAR
Hanna

19 kommentarer:

  1. TACK för att du valde att skriva om detta...det kommer innebära att en hel mängd med kvinnor kommer ta detta till sig och anting gå på den undersökning de från början tänkt hoppa över, eller berätta detta vidare till andra så att ryktet sprider sig en smula. "Det KAN vara cellförändringar".

    Jag har undersökning nästa månad och jag tänker inte skippa den.

    Jag tror inte du behöver vara orolig, de gör nog mycket i förebyggande syfte. Det kommer nog gå bra... en varm kram till dig

    Bea

    SvaraRadera
  2. Gud vad jag ryser när jag läser ditt inlägg. Tycker att det är jättebra att du berättar om det. Jag är ett praktexempel på den som inte tar den typen av kallelser på något stort allvar.

    Jag tänker på dig! Du fixar det.

    Kramar/pernilla

    SvaraRadera
  3. Stoooooor KRAAAAM! *blir alldeles skakig* (läs min historia så förstår du varför jag skakar redan när jag börjar läsa din historia)
    Jättebra att du valde att skriva om detta..jag är säker på att det är flera som gör slag i saken och beställer en tid nu. Även om de säger att det inte är farligt så är man ju livrädd när man får sånna besked...usch. Hoppas verkligen att det blir bra nu efter operationen så att du kan lägga detta hemska bakom dig!
    Jag upplevde nåt liknande för några år sedan då jag fick akut gulsot..bara sådär..de ville göra ultraljud på levern "för säkerhets skull" och frågade mig säkert fem gånger om jag verkligen inte drack mycket alkohol.."drack mycket alkohol??" Jag är ju så nära absolutist man kan vara. (ett halv glas vin/öl om året...)Jaja, i alla fall, ultraljud gjordes och jag fick ett kuvert med röntgenläkarens diagnos i ett föslutet kuvert.Jag frågade om allt var ok, och han svarade inte. Så jag frågade igen..och då sa han bara att "det får din läkare ta med dig"..jag gick från Röntgen upp till avdelningen och i hissen var jag så skakig att jag slet upp upp kuvertet och läste röntgenläkarens kladdiga utlåtande.."cellförändringar???"
    Precis så stod det..och jag gick som i ett töcken till "min" läkare..bröt ihop totalt när jag lämnade lappen..Det gjordes flera undersökningar och provtagningar efteråt och historien slutar med att det INTE var några farliga cellförändringar...MEN vad rädd jag var...
    Stor kram igen vännen...
    Mia

    SvaraRadera
  4. Å vad mina tankar är med dig Hanna! Lycka till & så klart det SKA gå bra! Såå viktigt att du tog upp det här och jag lovar dig att om så bara en enda kvinna går och tar sitt cellprov - så har du gjort stordåd(men jag kan lova att det blir många fler!)

    Jag är själv en sådan som skjuter upp det & glömmer bort, men faktum är att jag var precis nyligen...väntar på besked.

    Ta hand om dig vännen!!!

    Största kramen & många ♥ till dig och din familj!

    Jes

    SvaraRadera
  5. Men gumman, jag får en kall klump i magen när jag läser detta.. Stackars dig som måste gå igenom detta! Jag tänker på dig och skickar en stor bamsekram genom cyberrymden som styrka. Vill du prata får du gärna höra av dig till mig, KRAM!!

    SvaraRadera
  6. Hej Hanna,
    Vi får verkligen tro det bästa, och jag vet precis vad du går igenom.

    När jag för två år sen tog mig i kragen för att gå på kontroll och ta cellprov fick jag samma besked. Efter flera kontroller så var allt ok ändå, men däremot har jag inte kunnat ta ett nytt prov efter ett halvår för jag har väntat och fått barn. Nu måste jag verkligen ta mig i kragen och boka tid.

    Tack för att du berättade om detta
    och såklart det kommer att gå bra.

    varma hälsningar
    Karin

    SvaraRadera
  7. Hej Hanna!

    Mycket starkt & bra att du skriver om detta.
    Jag tror att många, många ute i vårt land går och drar sig för dessa kontroller liksom jag själv. Det är ju inte det roligaste man vet. Nu tror jag att många ringer och bokar tid efter att läst ditt inlägg.

    Jag tänker på dig & jag tror att det kommer att gå jättebra.
    Så trist att du skulle bli sjuk och behöva gå och vänta en hel månad till på op.

    Många kramar till dig
    Maria

    SvaraRadera
  8. Your blog is just beautiful. And your pictures could be in the best home decorating books! I've put a link to "hannas-form" in my "inspirerande bloggar" list. I hope you won't mind. Thanks. Anne

    SvaraRadera
  9. Hej! Jag hoppas att allt kommer att gå bra för dig! Min syster var med om samma och var naturligtvis orolig hon med, men det slutade väl! Vet inte varför det inte började lysa nån varningslampa för mig då, men den gjorde det nu..jag har nämligen hoppat över cellprovet ett tag nu..men nu ska jag ha barn så det får bli efter, men då tänker jag inte smita. Ha det bra nu, och försök att inte oroa dig! Det kommer att bli bra! Kram!!

    SvaraRadera
  10. Hello,
    It's my first visit in your blog.
    I like all fotos
    I will come back.

    SvaraRadera
  11. Hej vännen!!! Förstår att det känns svårt att skriva om detta, men jag tror att det är jättebra för många!!! Jag tar dessa undersökningar på fullaste allvar! Min mamma drabbades av bröstcancer hösten 1997 (hon är frisk sedan 10 år...) och bara 4 månader efter hennes diagnos fick jag själv besked om lätta cellförändringar efter ett besök på kvinnokliniken! Vilken skräck jag upplevde då!!!! Jag hade tur och ett besök två månader senare så hade det gått över av sig själv. Därefter gjorde jag koll en gång i halvåret under ett par år.

    Jag håller verkligen tummarna för dig, att allt ska bli bra!!!!
    Varmaste tankar och styrkekramar!!!

    SvaraRadera
  12. Med största sannolikhet inget att oroa sig över. Genomgick en konisering nu i dec efter liknande historia som ditt. Var säker på att jag hade cancer - mest pga av bristande svar och konstiga ord som jag inte visste innebörden av utan diktera ihop egna diagnoser... Stor lugnande kram!

    SvaraRadera
  13. TACK FÖR ALLA OTROLIGT PEPPANDE OCH GOA KOMMENTARER!!!!

    KRAM
    Hanna

    SvaraRadera
  14. Hej Hanna!
    Jag tycker att du är jättemodig som skriver om det här på din blogg, det är beundransvärt! Du kommer att få massor av kvinnor att boka tid för cellprov. En ung släkting till mig har varit med om samma sak, på henne vet jag att de tog bort en del utav livmodertappen. Det visade sig att hennes cellförändringar inte var något farliga men efter det hon var med om är jag jättenoga med att gå och ta proven. Tänker på dig, du ska se att det ordnar sig!

    Önskar att jag hade kunnat ge dig en kram på riktigt men det får bli en kram via datorn. Ta hand om dig! Kram Marie

    SvaraRadera
  15. Tack för att du berättar Raring! Jag vet hur det är, och jag känner med dig. Hoppas och tror på det bästa....du vet...Tankens kraft kan göra underverk!

    Bamsekram
    Dorthe

    SvaraRadera
  16. Hej Hanna, vad stark du är!!! Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte är något mer än cellförändringar och att dessa kan plockas bort vid operationen.

    Förra våren upptäcktes cellförändringar på mig också. Jag fick ta om provet, vilket jag var väldigt emot, för just då hade jag precis blivit gravid igen efter 2 missfall. Det fanns en liten risk att detta prov skulle innebära missfall så jag var väldigt skeptisk. Blev i stort sett övertalad av läkarna att göra provet. Ett par veckor senare fick jag missfall igen. Jag vet inte om det hade något samband med provtagningen. Provet visade i alla fall att det inte var några förändringar att oroa sig för, så inget mer gjordes, men detta var väldigt jobbigt för mig under hela förra våren. Jag var ju givetvis glad för att provet var ok, men det kändes ändå som att jag hade kunnat klara graviditeten om jag inte gjort provet. Mådde väldigt dåligt.

    Men, inget ont som inte har något gott med sig, jag blev gravid igen ganska omgående och ska ha vårt andra barn om max två veckor nu (älskade lilla bebis som vi väntat på i över tre år nu). Det känns som att det löste sig på bästa sätt för mig till slut i alla fall. Jag hoppas att det blir jättebra för dig med, även om jag till fullo förstår din oro och väntan och ängslan. Jag ska tänka på dig och skicka så mycket positiv energi som jag kan.

    Stor kram till dig!!!!

    /Kristin

    SvaraRadera
  17. TACK snälla du för att du skriver om det här! Jag är nog en av dem som kan ha svårt att ta mig till provtagningen. Jag ska absolut gå dit- snart! Jag skickar en hög med styrkekramar till dig och håller alla mina tummar för att det kommer gå bra!

    SvaraRadera
  18. Du är jätte stark som tar upp detta! Och det är jätte viktigt att man pratar om sådant!

    Har du fått en kvinna att gå och kolla sig har det varit värt det.

    Jag har själv fått en kallelse som jag inte gått på och sedan konstant skjuter upp. Nu ska jag gå på måndag!!!

    Bamse kram till dig och jag håller tummarna att det går bra.

    /Mari

    SvaraRadera
  19. Hejhej!
    Ville bara säga att jag varit med om samma sak, har gjort två olika operationer,den ena gången var jag sövd men det har de slutat med nu där jag bor...så den andra fick jag vara vaken!!!usch,vad hemskt det var...eller..ganska skönt ändå,efteråt. Inte så himla kul med sprutor direkt i livmodertappen direkt..men slapp ju vara trött efter narkosen och det kändes inget efteråt heller.Eller,nu ljög jag igen..lite,fniss..jag hade träningsvärk som en gnu!! dagen efter..jag hade spänt mig så när de lade sprutorna. Cellförändringar har ca fem kompisar som jag känner haft och de har opererats flera gånger också. Så försök att koppla bort det så gott det går..Jag går på regelbundna kontroller..hmm,jag minns inte när nästa ska vara..ibland tycker de nog att jag är tjatig som vill ha en ny tid igen,men-det är ju för sjutton mitt underliv å jag betalar ju!;-)Cellförändringarna lever tydligen sitt eget liv, ena gången där..andra borta..och sedan tillbaks igen-mycket skumt! Mitt upptäcktes pga av sjuttioelva undersökningar som jag tjatade för att få..för det visade sig efter 3 mån att jag hade katarr!!!! (fick utskällning av en sur gyntant..men jag visste att nåt var fel..)och sedan visade sig vara cellförändringar..oj,vad långt mail...sorry,men vill ebara lugna dig lite!Stor Kram från Malin

    SvaraRadera