10.9.12

h o n - s e r - m i g










H o n   s e r    m i g 
Foto: Hanna Rössner








Man är så olika med olika människor...och dom är i sin tur olika beroende på vem man är. Jag gillar möten med människor, det kan vara helt fantastiskt... men jag har samtidigt ett stort behov av ensamhet...att hinna reflektera allt jag ser och hör. Att hinna andas. Jag jobbar verkligen på att inte döma folk...försöker att tänka på hur man själv skulle känna/vara om man var i deras situation...det är så otroligt lätt att ryckas med i skitsnack...gillar och mår inte bra av det.

Älskade mormor, du anar inte vilken förebild du är...DU FATTAS MIG!

  I bland blir man sedd, ibland inte. Jag VILL inte alltid bli sedd...gör mig gärna osynlig. Lyssnar och iakttar gärna. Har alltid tyckt det varit jobbigt att vara i fokus. Blir stum....och osäker.  Mycket hänger på en själv...men inte allting. Men det finns dom som kan lyfta en....Hm...kvällstankar...ska sova nu.


G O D K R A M 
Hanna


20 kommentarer:

  1. God morgon !
    Kloka tankar du har på kvällen. Jag både gillar och inte att vara i centrum. Flera människor saknar jag som jag mådde gott av att vara nära.

    Kram
    Anci

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina du..har ofta funderingstimmar nu på kvällen. Ja, visst gör det ont när människor man tycker om försvinner...men jag tror och hoppas att dom finns där någonstans ändå! :)

      STOR KRAM tillbaka!
      Hanna

      Radera
  2. Underbar bild Hanna!!!
    Jag vill inte heller bli sedd så ofta, lyssnar gärna och njuter av att få vara med utan att ta plats.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK snälla Camilla! Ja, visst är det spännande att lyssna på när folk berättar...oftast iallafall!:)

      KRAM KRAM
      Hanna

      Radera
  3. Hej kära du!

    Visst är det så.. viljan att bli sedd men att få välja lite när man blir det.

    Vet inte om du sett det men jag har bytt namn och flyttat min blogg från Hedvig och jag till Moodboardwithflowers. ( såg namnet i högerkanten :) )

    Önskar dig en fin dag..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Precis så...att vijla bli sedd när man själv vill...tål att fundera på när det tillfället skulle vara...Jag har så länge jag kan minnas haft en enorm längtan efter att få utrycka mig. En väg är genom mina foton. En hemlig dröm är att få bli skådespelare...har velat det sen jag var liten...vet egentligen inte varför...har ju scenskräck....Hm, kanske skulle man ta tag i sina rädslor någon gång...

      Ska genast titta in på din nya blogg..och byta adress!

      KRAM så länge!
      Hanna

      Radera
  4. Förstår vad du menar. Har också problem med det där att våga, eller kanske vilja, vara synlig och i fokus. Lyssnar och iakttar hellre, precis som du. Men inser att man ibland måste träda fram, för att komma vidare. Man får inte en plats, man måste ta den, säger min man alltid. Och han har nog rätt. Fast svårt är det.
    Kram/ Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Malin!

      Din man är klok...min också...ska nog börja lyssna lite mera...men som du skriver så är det svårt att ge sig på något man känner obehag inför. En sak som är positivt med att bli äldre, det är att man iallafall blir liiite modigare. När jag var tjugo vågade jag inte säga ifrån lika ofta som nu....

      Vi kanske skulle våga tillsammans, tänk ut någonting...något litet som skulle kännas ok så ska jag göra detsamma. Det kan ju faktiskt vara att säga nej till någonting man inte vill.

      STOR STYRKEKRAM!
      Hanna

      Radera
    2. Hej igen Hanna!
      Du - jag vill bara säga TACK för styrkekramen och dina ord om att våga. Tror att jag tack vare dig vågade ta ett steg framåt och "outa" mig som fotograf på facebook. Att skapa en officiell sida där och visa mina bilder är väldigt stort - och lite otäckt - för mig. Där gömmer jag mig inte längre bakom ett bloggnamn, utan står för mina ambitioner och drömmar i mitt eget namn, inför inte bara mina vänner utan även okända människor. När man visar sig så öppnar man sig också för kritik - och det är något jag känner obehag inför. Att bli tittad på, bedömd och värderad.
      Så tack, både för dina kloka ord här, och för dina fina kommentarer inne hos mig. De betyder mycket <3

      KRAM
      Malin

      Radera
    3. ÅÅ, hej Malin!!!

      Gud, vad glad jag blir, HURRA vad du är bra och modig!!!!Du ska se att det kommer att börja hända saker...Jag förstår så din rädsla, har ju varit där själv...ÄR där själv ofta fortfarande...vad som ofta får mig att bli lugn och se annorlunda på mina rädslor är att försöka se allt i ett större perspektiv...tänker på alla dom människor som har det dåligt...är sjuka...olyckliga...ensamma..att man faktiskt har det väldigt bra...att man har LIVET...gud, vad jag är tacksam för det.

      STOR KRAM till dig Malin, önskar dig all lycka!

      Hanna

      Radera
  5. Det var fina kvällstankar! Kunde ha varit mina!! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Angelica, känns så skönt att man inte är ensam.....

      Varm KRAM
      Hanna

      Radera
  6. Hej Hanna!
    Känner igen mig i dina tankar om behovet av ensamhet och att hinna reflektera. Känner så ofta att jag dras med i det uppskruvade tempot runt omkring, och ibland är det svårt att påverka! men jag försöker öva på att bli bättre på att ta lite egentid. Tack för dina fina tankar och din vackra bild! Det är så roligt att titta in till dig:-) Ha en fortsatt go vecka! Kram Camilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, vad glad jag blir, TACK!!! Visst är det lätt att dras med i ett tempo som inte känns ok....tror faktiskt ingen mår bra av det i längden. Jag har förstått att det är man själv som måste förändras och inte hela världen....även om jag tycker att det är helt galet med all denna uppkoppling jämt och ständigt....man dras med lätt på det oxå. Det blir iallafall en dator och mobilfri helg för mig...sååååå underbart! Vad stressar dig mest just nu?

      STOR KRAM
      Hanna

      Radera
  7. Sov så gott du fina och dröm vackra drömmar:)))

    Stora kramen

    kråke

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å, goa kråke, TACK, det ska jag verkligen försöka...och jag ÄLSKAR att det är första dagen av resten i mitt liv i morgon!

      STOR KRAM till dig!
      Hanna

      Radera
  8. Åh JA Hanna!

    Jag ska också försöka tänka mer på att bara prata när jag har något GOTT att säga om någon...det är verkligen lätt att ryckas med eller som i vissa fall att man inte orkar argumentera emot fast man borde.
    DU är en förebild för mig Hanna.

    Älskar att du finns!

    SvaraRadera
    Svar
    1. FINA!!!! Du HAR alltid bara gott att säga, finns ingen som är så godhjärtad som du. Du är ÄLSKVÄRD!!

      "Jag tror hon är en ängel, för det lyser som guld i hennes hår,
      Jag tror hon är en ängel, för ingen skugga faller då hon går,
      Och hennes hjärtas djup är som djupaste vatten Hennes tanke når högt, högre än det högsta berg"

      Lisa Ekdahl

      KRAM
      Hanna

      Radera
  9. Den där ensamheten är mycket värd för mig, och samtidigt kan den skrämmas lite i den mening att mista dom man tycker om. Jag har börjat studera på heltid och känner extra mycket att bara få vara hemma, i mitt hem, med de mina, efter en intensiv dag med konst fullproppat i huvudet.

    Allt gott till dig

    Många Kramar
    Katarina i Norr

    SvaraRadera
  10. Å, vad roligt med studier Katarina..FÖRSTÅR hur trött och mycket det känns med allt nytt. Visst är det så att man blir rädd att mista dom man håller av allra mest...men kanske är det just dom som förstår och låter en vara precis som man är? Jag önskar dig all lycka med dina studier!

    Varmaste kramar
    Hana

    SvaraRadera