13.8.09

i n t e - e n s - e n - g r å - l i t e n - f å g e l




















Min morfar skulle ha fyllt 100 år i juli...det firade vi b la med tårta, tyst minut och blommor vid graven. Jag band ett stort hjärta av gulört och nyponros och vi skrev 100 med snäckor och stenar. Det blev en vacker stund. Jag saknar honom och mormor så otroligt mycket...dom fatttas mig. Jag har inte blivit sams med att vi alla en dag måste dö. Tycker att döden är så oerhört sorglig....vill att man ska leva för evigt. Att en ung människa eller ett barn dör...det är fruktansvärt....varför måste detta vackra..livet..ta slut?

KRAM
Hanna


Inte ens en grå liten fågel
som sjunger på grönan kvist
det finns på den andra sidan
och det tycker jag nog blir trist.

Inte ens en grå liten fågel
och aldrig en björk som står vit -
Men den vackraste dagen som sommaren ger
har det hänt att jag längtat dit.

Nils Ferlin


27 kommentarer:

  1. Hej, Hanna!
    Jag är helt överens med dig, gällande döden, varför måste detta liv ta slut?
    Det finns stunder då man utsätts för prövningar, men för det mesta bjuder livet på vackra stunder...

    Det var en fin gest, ni gjorde, dagen då din morfar fyllde 100.
    Ha det bra!
    Kram/Luiza

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Jag vill bara säga att du tar heeelt makalöst läckra bilder. Jag, som är en novis vid kameran, kan för mitt liv inte begripa hur du går tillväga för att få till detta mystiska djup i alla dina bilder. De är fantastiskt vackra och ja, lite trollska. Jag älskar den grå och grågröna tonen som ofta finns i dina bilder. Var stolt!

    Mvh Anette

    SvaraRadera
  3. Visst är det svårt när någon nära går bort, men jag försöker tänka på alla ljusa stunder man fått ha tillsammans, så känns det lite lättare.
    Är det dina barn som så snällt ställer upp på fotografering? Här får jag muta mina för att få något kort på dem, min dotter som innan hon blev tonåring var en riktig linslus. :o)
    Varmkram, Lydia

    SvaraRadera
  4. Å Du Hanna, min kjære Hanna,

    Takk for dine ord!! Og at du tar deg tid, at du orker. Jeg selv har måttet ta en pause...ja bare for å være for en lute stund. Men har savnet deg i sommer, håper din også var en av de beste :)

    Du vet jeg drukner i dine bilder, og i dine ord!! Din forelskelse til det nære, til naturen og følelsen som det EKTE livet gir! Å du som jeg kjenner meg igjen i det du skriver. I kveld har jeg sittet og lest flere "frustrasjoner", mennesker som er på leting, som famler i mørket, som har mistet kreativiteten, , og kanskje også en liten bit av seg selv. Gua skrev så bra. Jeg selv føler at det har blitt for mye av energitappende elementer, og for lite av det som virkelig betyr noe. Og det har ingenting med fine hjem og gjøre..Håper du skjønner hva jeg mener. Du er alldeles ikke for negativ, det er både skjønt og riktig og lufte sine tanker. Dele, føle og puste godt inn.

    Vennen, vi får prates mer, jeg sender deg snart en mail og så kan vi fundere videre over livet.

    Ha det så utrolig godt i helgen, kooos deg som bare det!!

    Varmeste klemmer
    Aina


    Min nye e-mail:

    vinterhvitt@online.no

    SvaraRadera
  5. Så vackert inlägg...både din text o dina bilder! saknar mina morföräldrar sååå med!! De betydde sååå mycket för mig!ne...varför måste livet ha ett slut...eller har det det...Nangialia??!!Vem vet!

    vackert ni gjorde vid graven!
    Go kväll!
    ~~♥Kramelikram Millan ♥~~

    SvaraRadera
  6. Dear Hanna, your blog is really pretty. I love to wonder in the woods. Beautiful green hearts.
    Take care
    Rosa from Portugal

    SvaraRadera
  7. Vilka vackra bilder!!
    Kram Sanna

    SvaraRadera
  8. Så fint ni gjorde till morfars ära.
    Underbara stilla bilder med lugnet som kommer ur dom. Ja livet är underligt, själv vill jag tro på att man åter föds som någon annan. Men man vet ju inte. Svåra frågor och tankar runt döden, men vad är det för mening om man nu bara får leva en gång...Nä jag ska inte för djupa mig i det, men tankarna snurrar...

    Vilket härligt inlägg du har här under med havet. Dom bilderna kan man njuta utav hur länge som helst.
    Kram Marie

    SvaraRadera
  9. Åh, Hanna...Först av allt måste jag bara lovorda dina vackra foton, vilken sagolik stämning.

    Sen skriver du så fint om döden och livet, som jag själv just nu är mitt uppe i.

    Tack för din fina kommentar inne hos mig, och för den vackra dikten du lämnade där.

    Stor kram!

    SvaraRadera
  10. FANTASTISKA, stämmningsfulla, vackra bilder och fina ord...

    Jag blir berörd långt in i hjärtat...

    ♥ A-M

    SvaraRadera
  11. Vad vackert ni gjorde och tanken är så fin !
    Om jag någonsin skriver något sagolikt så hoppas jag att du vill illustrera :)

    Ha en mysig helg !

    Kram

    SvaraRadera
  12. Jag håller med dig, det är så otroligt trist att vi alla samma väg ska vandra. Tänk att bara försvinna liksom...

    Vilken jättefin krans/hjärta du har bundit och vad härligt att ni har en liten festlighet och firar honom! Det tror jag säkert att han hade tyckt om.

    KRAM J

    SvaraRadera
  13. Wonderful photos!!!

    ^_^Piitis

    SvaraRadera
  14. Jag känner precis som du Hanna! Saknaden efter min mormor och morfar finns kvar trots att det är många år sen de dog nu. Jag kommer nog aldrig vänja mig vid tanken på döden och jag blir så ledsen när man läser i tidningar om föräldrar som mister sina barn och barn som mister föräldrar. Nu när man själv har barn också så kommer ibland frågor om döden och det är inte lätt att svara på sådana frågor tycker jag.

    Ha det gott Hanna och Minns gårdagen, dröm om morgondagen, lev idag!
    Kram, Carina

    SvaraRadera
  15. ...ögonblick,stunder, detaljer...det som gör livet till en underbar resa...det som gör att de käraste finns bland oss för alltid.
    Varm kram
    Magdalena/Color Sepia

    SvaraRadera
  16. Vilket underbart inlägg, och vilka supersköna bilder!

    Agneta från Österlen

    SvaraRadera
  17. Hejsan
    Ja sorg, det är något riktigt otäckt, det tycker jag också, usch.
    Min mamma dog när jag var 6 år och det har jag aldrig kommit över, sen har många fler lämnat jorden.
    Jag läste en bok en gång som heter Änglar på uppdrag, i den så fick en människa möta änglar, som berättade om himlen, och den enorma kärlek som gud kände för människorna.
    Jag har läst om människor som varit döda, jag har fått många tydliga bevis på Guds existens och kärlek.
    Jag hatar döden, men Jesus säger den som tror på mig ska aldrig dö.
    Så döden finns inte.
    Jag har en enorm tröst i det.
    Jag ser fram emot att få träffa mina kära när jag dör, men kärleken är allt, och Gud är kärleken. Kärleken följer oss genom generation till generation som en röd tråd, den binder allting samman, den lever av egen kraft.
    Många tycker inte längre om att man berättar om sånt här de tror att man är fanatisk.
    När man upptäckt något fint så vill man dela med sig.
    Din morfar ler nog och tittar ner på dig och den vackra kransen, han finns, bara inte just här.
    Hoppas jag inte var för personlig, men sorg får en att inse att man inte har tid, att vara tyst, om man vill dela med sig.

    Dina bilder är så ooooooooootroligt vackra, sällan ser man en sådan begåvning, som du.
    Tack för att du ger oss andra möjlighet att njuta av vad din vackra blick ser,det du bara du kan göra.
    Kram Zara

    SvaraRadera
  18. Så fint, både i ord, bild och handling!
    Ja, döden är så definitiv så den är svår att förstå...
    Kram

    SvaraRadera
  19. Hej Hanna!
    Hos dig kan man bara pusta ut och njuta av det vackra! Så rofyllda bilder och så fint skrivet...sorgen och saknaden kan verkligen kännas så grym - jag förlorade en riktigt nära vän alldeles för tidigt och kan ibland tänka på henne och hur hennes liv hade sett ut idag om hon hade funnits kvar...blir ändå glad när jag läser om ert minnesstund...känns som att du/ni har en närvaro i livet som många saknar!!

    Önskar dig allt gott!!

    Kram

    SvaraRadera
  20. Kjæra Hanna
    Da minn Pappa døde, holt jeg han i hånden tilsammans med min Mamma og min søster, til han tok sitt siste åndedrag. Min mamma stelte han, lys ble tent, og vi sto der sammen og sang. Vi nynnet de låtene som min pappa likte mest. Vi pratet masse om døden, før og etter pappas død. Til mit barn som spurte Mormor hvor Morfar var nå, var ikke min Mamma sen med å svare.....
    "Hans hus har nå slukket lyset, enargien er borte i dette huset, men kan hende brenner det nå en annen plass, som i en ENGEL som passer spessielt godt på deg mitt barn....
    Dette var et veldig tilfredsstillende svar for et lite barn. Selv i dag sier hun..".Morfar passer på meg hvet du Mamma".
    Så de er der nok.....
    Min Søster og jeg sang i vår fars begravelse. Mamma og Pappa hadde planlagt alt.... Og det blir sagt selv i dag, at det var en utrolig vakker begravelse..... Det kan være vakkert selv om det gjør vanvittig vondt....
    Du har gjort det veldig Vakkert. Jeg vil etter dette feire min Pappas bursdag. Og synge en sang....Igjen..
    Selv har jeg vært ved sjøen og sett på skipet som har ødelagt vår kyst....og drept masse fugler
    Har tatt vakre bilder men også av skipet..... Se om du vil :o)
    Vi snakkes
    Birgitte

    SvaraRadera
  21. Hej goa Hanna!

    Vackert inlägg..och så fin minnesstund ni hade..blir tårögd..och kan inte heller riktigt acceptera döden..det känns så otroligt sorgligt och hemskt..även om många tycker att det är naturligt.

    Underbara bilder som alltid sötis ♥

    Kram
    Mia

    SvaraRadera
  22. Hej
    Tack för inlägger i min blogg, jag blev så glad för att du som är så duktig svarade.Det var en ära för mig.
    Kram Zara

    SvaraRadera